Tazman Breeze

Idag känner jag mig väldigt ledsen och nedstämd sedan jag fått meddelande om att Tassa avlivats.

Tassa var bara 6 år gammal och kattunge från min första kull och det gör mig så ont att hon inte fick leva klart sitt kattliv. Familjen hon bodde hos hade fått barn och Tassa slutade att trivas med tillvaron och började protestkissa. Felkissande är otroligt jobbigt - men inget en katt gör för att jävlas med sina människor. En katt är ett renligt djur och kissar de på fel ställen så förmedlar de någonting till sin omgivning och sina ägare, att något är fel, något har förändrats och katten är inte längre trygg på sitt revir. Som kattägare tycker jag att det är ens uppgift att ta reda på vad som felas och fixa till det, kanske med en omplacering.

Jag blir även så uppgiven på veterinärer som ofta är alldeles för snabba med att föreslå avlivningar som lösning på problem när inget medicinskt fel kan hittas.

Om familjen meddelat mig att de ens funderade på att ta bort henne hade jag slängt mig på tåget och hämtat tillbaka henne på direkten. Plats har jag inte så mycket över av hemma och jag försöker så långt det är möjligt hjälpa till med omplacering eller lösningar på beteenden på distans (då mina kattungaköpare ofta finns i andra städer), men om det står mellan avlivning och akutboeende i mitt sovrum en begränsad tid så vill jag alltid ha möjligheten att hämta katten.


Fina fina Tassa, sov gott tills vi ses igen ♥ ♥